Och så blev det deppigt...
Orkar inte vara själv men orkar inte vara med någon annan heller...
Jag känner en stor klump som bildats under bröstet blir större och större,
en gråt klump verkar det som.
Jag vill inte att den ska bli större, men det kommer det bli och den kommer tillslut brista...
Jävla skit på allt!
Sitter i textilen medan Sandra trycker, vet inte varför jag sitter här...
...kanske för jag inte vill vara ensam.
Jag skulle vilja vara i den åldern då allt var bra, då man oroade sig för saker som vilket spel man skulle spela på datorn, då man inte kände sig så väldigt nere, då man inte visste bättre.
Är detta vinterdepression eller är det sök ångest eller vad fan är det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar