Nu kommer jag fortsätta mala på om mitt liv, och hur min relativt dåliga inställning är till den.
Det är väl bara en period, hoppas jag iallafall, som vi alla någon gång går igenom?
Eller?
Någon form av tidig livskris tänker jag mig.
Och visst, mycket av mina tankar startar nog i att mitt jobb inte är det säkraste... Jag vet liksom inte vad som kommer att hända.
Många råder mig till att skaffa ett nytt.
Jo, det är min tanke också, samtidigt så vill jag inte bara lämna allt.
Samtidigt så kan jag avsky det så innerligt och inse att det inte alls är rätt för mig, bara ett tidsfördriv.

Nej jag orkar inte riktigt gå djupare.
Gick och köpte skor idag istället för att göra nytta, livet blir enklare med nya skor.