Vad jag kommit fram till under det senaste året är att livet suger ganska så hårt när man är 22.
Eller definitionen av det är väl olika för alla, men för mig så är livet inte så väldigt intressant, inte sett från mina egna ögon...

Veckorna går ut på att jobba på dagarna, komma hem till en förjävla stökig lägenhet, slänga ihop mat som antagligen består av broccoli och spenat från frysen samt zucchini eller squach (grönsaken) eventuellt någon matlagningsgrädde i en stekpanna och tada! Världens enklaste och inte så väldigt goda mat.
Beroende på när jag slutar på dagen så kollar jag på tv, kollar datorn eller sover.
Ibland tar jag till och med tag i mig själv och joggar/går (gogging som en vän säger) en runda genom majorna.
En kväll som ibland blir lite mer speciell är om det kommer hit någon vän och vi dricker lite vin för att sedan gå ner till andra lång och fortsätta våran konsumtion av alkohol i form av billig öl.
Oftast slutar detta i total katastrof dagen efter då mitt jobb mer eller mindre går ut på att köra bil.

Detta är veckodagarna....
Är det så livet ska vara, jobba komma hem äta sova jobba.. Dö?

Nej fy fan!

Och helgerna ska vi inte ens tala om...